mimialma

Suck....ja då blev de bergodalbana ida då.... Satt vid datorn i förmiddags o "plopp" så dök Han upp på fejjans chatt! Jaha...ja då va de ju iaf Han som tog kontakten o då kan ju faktiskt ja svälja min jädrans stolthet o fråga va de va som hände. Varför stack han utan o säga nåt.... men de behövdes aldrig...FÖR HAN ÅKTE ALDRIG!!!
   Sån lättnad...samtidigt som en gnagande oro i magtrakten bet sig kvar... O jadå. När ja sen kom hem igen så fanns ett nytt inlägg. Ett samtal från Stockholm har nu gett honom den tjänsten han suktat efter så länge. Han sticker i juni o när vi prata om det i januari så sa han att han e borta minst sex månader...

Jaha! What to do? What to do? Fortsätter ja nu o träffa honom o mår jäkligt bra varje gång samtidigt som ja vet att de snart tar slut? Eller avslutar ja alltihop redan nu innan ja sårar mig själv på riktigt???
   E ju världsmästare i misstolkningar o dagdrömmeri så ett tag fortsätter ja nog på den linjen iaf.... Pallar inte tanken just nu att bryta en gång till....*låtsaslitesåjakansovagott*

Så kom han då in i mitt liv igen... Mannen! Han som får mig att känna mig som en riktig kvinna...
Ja släppte in honom i mitt sinne igen trots att ja släppt ut honom...trodde ja... Tänkte vi kunde ses o bara ha kul. Han fick se mitt rätta jag vilket han knappast fick en chans t förra gången. Då va ja totalt nedbruten o mest tyngd av min vardag o bitter över min situation. Hur många får en andra chans? Brydde mig inte i början men ju mer vi setts desto svårare blir det ju... Har inte träffats överdrivet mkt men det vi setts....WOW!
   
Sen ser ja då hans "tanke"...på FACEBOOK! Han har inte hört av sig t mig alls o imorgon åker han till andra sidan jorden...tror ja.... Och *smash* så fattar ja återigen att han va viktig för mig men inte jag för honom... När ska ja sluta o va sån här? Ja fantiserar ihop mitt liv o hoppas att de ska bli så... Är oftast inte ens i närheten av det i verkligheten...

Varför är ja så besatt av att ha "lyckan"? Är egentligen inte den sanna lyckan att både ja o min lilla sessa är friska? Ja har ett jobb ja gillar o ett mkt bra boende? Måste ja hela tiden önska att Han ska finnas i mitt liv? Klarar ja mig inte precis lika bra själv?

Idag mailade pappan mig ang tider han behöver hjälp m vår prinsessa. Över en vecka innan!!! Detta har nog aldrig hänt förr och ja skulle kunna ta alla tiderna rätt av bara för att...men han fick en bekräftelse på att ja fått mailet och ett sistadatum för mitt svar. Inget tjafs men inte ge honom allt direkt. O där e faktiskt en del ja måste dubbelkolla..bara så ja inte missförstått chefen....

Imorgon har vi kick-off m jobbet. Ska bli kul men själv längtar ja mest tills ja kommer hem o får sova... Har blivit väckt nu de flesta nätter/morgnar av en liten tjej som inte vill/kan sova själv. Men detta e ja just nu alldeles för trött o tänka på. Får ha ner lite mer om nån dag el två....zzzz....

Usch o fy...sååå stolt över att ta kontakten. Sååå modig kände ja mig o FY va skämmigt när människan inte minns mig ALLS... Undrar om de inte varit bättre om han sagt "tack, men nej tack". I hans ögon verkar ja nog va en stalker el annan jäkla galning... nej de blir till o be om ursäkt på ett snyggt sätt o hoppas han ff kan se de som en komplimang o inget annat. Lär dock dröja innan ja blir så modig igen.

Förutom detta har de varit en helt ok dag. Fick spontant besök av systern och hennes pojkvän. Satt o uggla hur länge som helst o lillskruttan bara njöt av att de va nån mer här. Tror hon tycker de e lite trist när vi e ensamma, men samtidigt orkar ja inte alltid va den som ska ge mig ut när vi ska va sociala. Ja kämpar ju så himla mkt här hemma för att de ska bli fint o hemtrevligt. Hoppas snart våren kommer för då bryr ja mig inte om detta alls...

Ibland måste man våga lite för att kanske ev kunna ha en liten chans o vinna nåt....
Tex att maila en vilt främmande kille för att göra honom uppmärksam på min existens?
Vad är de värsta som kan hända? Att han inte svarar? Jaha...och?
Och om han svarar då? Och han sen inte är intresserad? Då gav ja en främling en komplimang,
inte hela världen väl?

Usch den där sparken där bak den e tung! Andra dagen, på jobbet dessutom. Har fått fylla på m lite morätter o nåt äpple. En macka o kaffe imorse... VEM kan äta bara de en Quick start innehåller? De e inte mänskligt...ja e hungrig HELA tiden o de e inte kul. Dricker massor m vatten oxå men fy 17 detta e tufft.... Har aldrig bantat i hela mitt liv. Testat lite dieter på ett halvhjärtat sätt, men aldrig såhär. Har kanske inte varit så motiverad innan iofs, men nu jäklar! Har ett liv o se fram emot o de blir ännu roligare om ja mår bra både fysiskt o psykist!!

Ringde min lilla tjej för 1 1/2 timme sen. Inget svar...kan ju inte vara säker men pappan gör så varje gång han o ja e oense. Då svarar han inte i tel. E han upptagen får han ju ringa tebax, om de tex va mitt i maten el nåt. Men just nu e han irriterad för ja har sagt va ja tycker o över att ja undrar när han tänker flytta. Han sa i höstas att han senast ska flytta i slutet av denna sommar, men att de även kunde bli tidigare. På familjerättsbyrån rådde hon då honom att informera mig löpande om va som händer så ja får en möjlighet o planera. Min chef undrar ju eftersom ja har specialschema o de spricker ju totalt om ja ska va heltidsförälder.

Lättare o ta detta idag dock för idag har ja haft en egendag. Gick min långa proemnad vid havet. Det stormade o snöade o när vågorna slog mot stenarna så slog vattnet över kanten o vinden förde det vidare rakt i ansiktet på mig. Havet ger mig kraft o ro! Perioder då ja har möjlighet att gå ner t vattnet varje dag då mår ja som bäst. Har mina små smultronställen där ja bara kan stänga av allt runtomkring. Inte lätt o hitta dessa när man bor i en stor stad m mkt folk o buller överallt. Även runt stränderna här brukar de va rätt överbefolkat, men tack o lov e de som sagt stort så de går faktiskt o hitta sina små platser.

Idag har ju dessutom varit kickstarten för mitt nya hälsosamma liv. E väl ingen jättefan av dieter av olika slag men ja bestämde mig efter månader av uppgång att köpa Nutrilett. Tror att om man hoppas för mkt på dessa pulver funkar de inte o dessutom går man nog upp igen efteråt. Men ja ser de som en spark i rumpan! Om de funkar fixar ja nåt kilo nu första veckan så ja blir peppad att fortsätta. Vill börja springa men ja orkar lixom inte bära min kropp.... Har dock varit tufft för det är ju verkligen ingen stor mängd man ska få i sig. Imorrn jobbar ja¨o då måste ja nog fylla ut m lite annat för annars finns de risk att ja svimmar...

Nu ska ja ta hand om all tvätt ja slängt överallt o sen blir de en kopp Kvällsro o sen kan ja sova m gott samvete!

Så nu e de ny vecka....druckit sista läsken... När ja vaknar så e de bara kaffe som e ok... Sen e de ersättningar av diverse slag som gäller... Min älskade fru kommer på frukost. Ska tvätta kl åtta, käka m henne o sen gå min långa promenad. Måste se om ja kan hitta ny telefon, nytt bredband och även kontakta familjerådgivningen. Pappan tar priset o han ska inte få fortsätta bråka m mig o ta min energi. Den vill ja ha till mig själv!
    Brutna överrenskommelser och fullständig respektlöshet. Fattar inte va ja nånsin gjort honom för ont? Stackars stackars nya tjej bara. Hon har allt framför sig. Kanske borde önska att hon åtminstone slipper få veta va han gör mot henne? Inte för att mitt liv blir bättre för det el så, men karma...

G´natt...