Gudmorsprat
Ja de va inte mkt som blev struket från listan idag. Den viktigaste - räkningarna - e dock klar. Banken e inget måste idag för de hänger på vad skolan kan göra o va som då händer m Csn. Men ja fick ju ett bra tips från kloka W ang ett alternativ t att hoppa av pluggandet nämligen. "Prata m din bank. Fixa lån så du klarar dig. Förklara för dem så löser de sig snart. Och de blir inga probelm o betala tebax när du sen har ett nytt jobb". Ett alternativt klart värt att kolla upp iaf, men ja kom ju på att de inte va nåt ja måste göra ida iaf...
Ringa skolan bara rann ut i sanden o ja har bestämt mig för att maila dem ist och då kan ja ju ff göra de eller hur? Och de där m o lämna in uppdraget....Ja jisses! Hade missat en uppgift helt o de tog mig nästan en timme o hitta var den fanns!!!
Men nu har ja den och därmed så e ja iaf på god väg. Tänker inte hänga läpp över detta. Ja SKA fixa det!
Fick även pratat en stund m gudmor och det visade sig att mailkonversationen igår fortsatte. Önskar det gick att återge men den tiden e inte inne... Men på det stora hela handlade det om att gudmor inte får lov att lägga sig i för S, för att J lyssnar mkt på henne och det blir ett helvete hemma hos dem. Men härliga gudmor stod på sig och sa att eftersom hon i över fem år sagt va hon tycker o tänker till J o mig så hade hon inga planer på o sluta. Och de ska gudarna veta att de inte alltid varit kul o höra va hon har o säga men alla har rätt t en åsikt o oftast e dom väldigt sunda.
För det mesta kan hon hålla sig objektiv och detta sa hon även t S. Men m facit i hand skulle hon tackat nej t uppgiften som gudmor om hon fått frågan idag. Detta hoppas ja dock hon bara tycker när sånt här händer för ja har svårt o tänka mig bättre gudföräldrar. Lilla A känner sig nästan lika hemma hos dem som hos mig o även om vi inte idag har samma kontakt som när vi bodde nära varann, så vet ja att om hon nån gång i sitt liv behöver dem så kommer de att finnas där för henne.
Angående den stackars tjej som nu sitter i min gamla sits o mår precis så dåligt som ja kan tänka mig att hon mår. Ja stångas nu m hur mkt ja e skyldig att informera henne om? E ja skyldig t detta alls? Ja kan nog tycka att hon gick in i detta m öppna ögon... Samtidigt vet ja hur de e o sitta där o misstänka en massa som sen bara blir förnekat av J och till slut tror man på det....
Har under dagen kommit fram t nåt som ja inte kunnat sätta ord på innan. Har nämligen gått o varit rätt sur o arg på alla som visste va han höll på m men som inget sa t mig... Många ville inte säga nåt för ja va inte mottaglig...men ja börjar tror att om man säger de ÄNDÅ... Man kanske väljer o blunda o försöka lite till, men kan de inte va så att de till slut blir lättare o komma över...?
