Tystnad
Fortfarande har ja inte fått svar på min sista fråga som ja ställde igår... J har heller inte hört av sig men de kan ja förstå. Han måste ju vänta tills han e ensam (!) E inte helt säker på att han vet allt som skrevs faktiskt. Eller ATT de skrevs från början heller. Såna här saker får mig att bli helt paralyserad. Då funderar ja på att ringa upp Anki igen men ja vet att livet inte e en raksträcka utan en väg m massor av svängar o en jädrans massa gupp...och även sotora hålor! Hahaa...
Anki va den terapuet ja gick hos vid två tillfällen då mitt liv rasade samman. Hon har fått mig att förstå så himla mkt om mig själv och därmed gett mig redskapen att klara mig. Hon lärde mig även att de absolut inte e fel att söka hjälp. Alla människor skulle behöva lite hjälp då o då och eg e de dom som e starkast som söker de. Lät konstigt i mina öron i början men sen fattade ja. Man e ju eg svag om man inte kan el VÅGAR söka hjälp... konstigare än så va de inte... Men ibland måste man bara hitta nya vägar att hjälpa sig själv... Kanske detta kan bli mitt???
Blev ankalgad för så mkt igår att de e helt sjukt. Förstår oxå att den stackars tjejen självklart blivit förd bakom ljuset precis som ja blev och ofta tycker ja mest synd om henne då ja vet va hon sitter mitt i men även vad hon har framför sig eftersom ja vet att J kör på i exakt samma stil som han alltid gjort. Men när hon går t sånt anfall som hon gjorde igår så önskar ja att hon snart kommer t insikt o förstår va hon gett sig in på! Jag skulle ju lätt kunna informera henne om både de ena o de andra men ja har ingen lust då hon kallade mig både trögfattad, GAMMALT ex (hihihi!) och att ja skulle bete mig som en vuxen. "Håll dig borta från oss"...
USch nä ja tror ja får skriva upp alla sms:en här åndå o ge svar på tal så de inte rinner över. För även om ja svarade henne igår e ja itne ute efter bråk. Vill inget hellre än att ha god kontakt m J för vårt barns skull...
